Sista tiden är det som om min hjärna å mitt hjärta är oeniga och har en sorts kamp inne i mig.
Det handlar förståss om pappa. Hjärnan vet vad som hänt och att det hänt medan hjärtat försöker övertyga om att det inte alls hänt, att det inte är pappa som ligger död på bilderna.
- ser inga tatueringar då är det inte han
- det är bara att ringa så kommer han att svara säger hjärtat
- du vet att om du ringer svarar ingen eller mamma
- han kommer inte tillbaka han finns inte säger hjärnan
Igår när nova skulle sova så sa hon att hon skulle gräva i sandlådan tills hon hitta morfars skelett.
Jag sa att han ligger väl inte där.
"Nä men jag ska gräva ett djupt hål tills jag hittar dem" svara hon då.
Vet inte vart hon får allt ifrån
Nova har ju varit med hela vägen sett morfar bli sämre å sämre å sedan var hon med in och såg honom död.
Så helt naturligt så har hon mycket tankar och funderingar nu kring döden.
"Är mormor frisk? -ja Då ska jag krama henne" konversation då vi for till mormor å morfar då han låg jätte sjuk.
"N: Morfar får komma på mitt 5 års kalas.
Jag: men det kommer han ju inte att kunna.
N: men han har varit på mitt 4 kalas, 3 kalas, 2 kalas och 1 kalas.
Han får krama mig hur mycket han vill hela tiden.
Jag: han kommer ju inte kunna det heller.
N: då får mormor Kram mig hur mycket hon vill."
"Mamma ska du dö?" fråga hon då vi var på väg till morfar efter han dött.
"Snart ska vi alla leka med Ajax" förrgår då vi satt och åt. Daniel försökte då förklara att de flesta lever i ca 80 år och hur mycket 80 är. Jag sa även att morfar var ju gammal visst såg du det.
Igår kväll: "Jag vill inte bli så gammal som morfar. Jag vill inte bli så gammal som morfar" jag försökte fråga varför hon inte ville det och frågade till slut om hon inte ville dö och så var det. Sa då att du är ju bara 4 så du har jätte länge kvar tills du blir gammal "jag vill ändå inte bli gammal å dö"
Det kan bara inte vara sant.. Men det är ju tyvärr det.
Igår somnade Världens bästa Pappa in. Nu är det så tomt. En stor bit fattas.
Igår det gjorde så ont i magen och kan inte fatta det.
För hans skull tycker jag att det är bra att det gick fort på slutet och att han nu inte behöver lida eller ha ont mer.
Han har kämpat så otroligt tappert.
Han var verkligen den bästa. Han har alltid funnits där och jag har kunnat lita på att han kommer på en gång.
Pappa jag Älskar dig och som jag sa så kommer vi ses igen!
Sista tiden jag fick med honom var så värdefull även om han var riktigt sjuk så blev han lugn å trygg.
