Idag har en av de jobbigare dagarna kommit... pappas födelsedag. Idag skulle han ha blivit 68 är, men den dagen fick han aldrig uppleva.
Det är fortfarande lika overkligt. När jag tänker och säger det får jag en klump i magen det kan inte stämma det kan inte bara sant.. inte min pappa. Inte min hjälte å förebild. Han som alltid funnits där.
Idag åt vi schwartswaldstårta, pappas favorit, dagen till ära. Jag pratade med barnen om att morfar fyller år idag. "Men han är ju död då kan han inte fylla år", sa nova 4år. Hon sa senare "hur gammal är han idag?" Han skulle blivit 68år idag svarade jag. "Men det är han inte nu", svara hon.
Jag frågade henne vad som var bra med hennes morfar "att han kittlade mig med skägget och att hsn var på mitt kalas" var hennes svar.
Sen när vi stod i duschen började hon sjunga ja må du leva och sa att det var till morfar.
Barn är så lättsamma och ärliga.. är det som får en att kämpa vidare. Och även veta att det var barnen pappa kände mycket för. Han älskade sina barn och barnbarn men även alla andra barn och ungdomar stod hans hjärta nära.
