Väldiga kontraster

I onsdags den 24e for vi hemifrån ner till Härnösand först, sov där en nått på ett vandrarhem. Sedan upp tidigt på torsdagen åt frukost och sedan vidare på Stockholm. Där fick vi vänta några timmar sedan kliva på kryssningsbåten mot Helsingfors. Kryssningen pågick i 40 timmar och vi hann med mycket på båten och även i Finland.
På lördagen 9.30 var båten iland igen i Stockholm och vi hämtade bilen och började vår resa uppöver igen. Denna gång hela vägen hem (70mil), dock med några stopp på vägen för att äta å kissa. 20.30 var vi framme i Lycksele.
Hämtade min syster som skulle få vara barnvakt till barnen nästkommande dag. För tidigt imorse (söndag) kl 5 åkte vi mot jokkmokk för att hämta en hundvalp.

Hela vägen upp regnade det och när vi hade åkt förbi arvidsjaur låg det snö på sidan av vägen och efter ett tag även på vägen och väldigt mycket slask å halt vissa stunder. Som kallast var det 1° och igår hade vi 26° som varmast. Väldigt stora kontraster.

Har blivit mycket bilåkande dessa sista dagar totalt 220mil.

27e maj

En dag som alltid kommer att kommas ihåg. Denna dag för 1 år sedan var en dag som jag inte såg fram emot vet inte om jag någonsin varit så ledsen som jag var då. Minns inte alla som var där eller allt.
Men minns ändå dagen som en fin dag. Många som kom och gjorde dagen till vad den vart,  Fint väder och såg verkligen vilka som finns där.

För 1år sedan var alltså begravningen för pappa den 27 maj.

❤Vila i frid Pappa❤

1år sedan

Idag är det på dagen 1 år sedan  min pappa dog. Han fick komma hem till gud till den herre han stått upp för och trott på.  

Idag samlades vi; mamma, alla syskon, alla syskonbarn, pappas bror med fru och några nära vänner plus en väm från församlingen som spelade gitarr och sjöng för att sätta pappas urna (hans aska) i jorden.
Det var en fin stund. 
En bra å fin plats för pappa där vi också kan söka tröst då vi finner behov av det.

Det här året har varit långt och som ett enda svårt hål men vi blir ändå på nått sätt mer sammansvetsade. Ska även är det som är jobbigast och känns som om den ska ta kål på mig ibland.