På tisdagen uppe i Tärnaby gick vi ner till stugan som var mormor å morfars förut (nu äger min morbror och kusin det). Det är oländig terräng och ca 1,5km långt. Pappa fick ganska snabbt jobbigt att gå men fortsatte ändå (han ville äta surströmming). När vi kom fram sa han att han inte kände det vänstra benet och hade svårt att gå. Han låg och vila under största delen när vi var där nere.
Vi åkte före dem hem och efter en stund ringde Sofia och fråga om vi kunde komma tillbaka för pappa skulle åka med ambulansen. Självklart åkte vi dit. De kom körandes upp med pappa på en fyrhjuling. Han kördes till Storuman fast de sa att de hade velat köra han till lycksele på en gång för han syndes så dålig. I Storuman var det en ung läkare som trodde det var nått med nerverna och sa att de kunde åka hem igen. När de skulle åka fick pappa jätte ont i foten och de skickades då med sjuktaxi till Lycksele. Framme där sa dem att det inte var nån blodpropp utan bara en försämring av hans sjukdomstillstånd. Så de fick själva ta sig från sjukhuset, först till fots och sen fick de skjuts till min bror där de delade säng och sov.
Morgonen efter åkte de buss tillbaka till oss i Tärnaby.
Pappa var väldigt dålig och låg som mest hela tiden kändes som om det vara vart sämre.
På söndagen var det dags att åka hem. Pappa körde en bit men mamma fick ta över och köra hem. Jag ringde dem när de hade kommit hem och pratade med pappa han sa då att allt hade gått bra. Bara några timmar efteråt hade han yrat att han skulle hem och andra saker och var genomblöt i svett. Han åkte då ambulans till skellefteå men de skickade han vidare till Umeå för att han hade ingen blodgenomströmning till vänster fot.
Senare på måndag fick vi informationen att han hade hög feber, frossa och knappt Kontaktbar. Vi befarade hans liv. Måndagen kändes jäätte lång. Sen hittade de troligtvis att han hade blodförgiftning.
På tisdagen fick vi höra att han hade haft flera både ven och artärproppar i vänster ben. Och han har infektion på vänster hjärtkammare och förmak.
Usch!
Men sen dess är det många som bett för pappa och det har gått mycket framåt. Han flyttades idag till Skellefteå för nu har de gjort vad de kunnat i Umeå.
Pappa är den starkaste jag vet<3
Nu hade läkarna också sagt att pappa hade tur som överlevt. Så klart det är ju vår pappa<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar